onsdag 12 december 2012

Stenbeckstipendiet för engagemang mot rasism

HURRAAA! Igår blev jag uppringd av Stenbecks Stiftelse med meddelandet att jag blivit tilldelad deras stipendium för mitt engagemang mot rasism och destruktiva normyttringar. 
"Stenbecks Stiftelse investerar 10 miljoner SEK för att hitta lösningar på tre av de mest angelägna problemen för barn och unga i dagens Sverige. Idag lanseras Stenbeckstipendiet som kommer att gå till 101 eldsjälar som arbetar mot mobbning/destruktiva normyttringar, för att öka respekten för barns röster eller mot våld."
WOW! Stöd, uppmuntran och erkännande till 101 eldsjälar. Vilken grej! Jag vet att jag är i gott sällskap med en väldig massa andra engagerade personer runt om i landet. Några av dem vet jag redan vilka de är. I skrivande stund har jag inte sett hela listan, men jag vet om ytterligare två personer (som jag själv nominerade) som också tilldelas stipdendiet - Grattis Evangelin och Hinda! Sen så avslöjade kvinnan på telefon att Drottning Silvia också får stipendium. 

UPPMUNTRAN. I mitt fall ville de uppmärksamma och uppmuntra mitt engagemang mot rasism och destruktiva normyttringar. Tydligen hade mitt namn kommit upp i lite olika sammanhang, bland annat kopplat till mitt initiativ till TO OSLO WITH LOVE. Det känns otroligt smickrande och jag vill verkligen ta till mig detta erkännande som en extra sporre att förverkliga flera av de idéer och drömmar som jag har när det gäller att organisera och mobilisera mot fördomar, motsättningar och förtryck. 

RÄDSLOR. I början av november var jag inbjuden att tala vid TEDxSödravägen i Göteborg, på det övergripande temat mänskliga rättigheter och identitet. Jag kämpade ganska länge med vilken vinkel jag själv skulle ta på detta lätt överväldigande tema. Till slut fann jag inspirationen i min egen bakgrund och uppväxt. Under en period i mitt liv påverkades mina värderingar och åsikter ganska tydligt av rädsla. Rent konkret kom rädslan från att ha blivit misshandlad, men den växte till en mer generell främlingsrädsla. Det är läskigt för mig att tänka på det idag. Det var aldrig något "extremt" eller uttalat ideologiskt rasistiskt i mina och mina vänners åsikter, men det är också det som gör det så påtagligt att det inte behövs några rakade skallar, svarta kängor och nazistiska symboler för att rasismen ska gro. Det är mycket mer vardagligt än så. Detta är en av de saker som jag kommer utveckla vidare och använda i mitt fortsatta arbete och engagemang. Kolla på klippet och återkoppla gärna med dina egna reflektioner och erfarenheter. 



2 kommentarer:

Anonym sa...

Nioåring mobbades för att han var vit – hängde sig
http://www.friatider.se/nioaring-mobbades-for-att-han-var-vit-hangde-sig

Ola Nilsson sa...

Vilken tragisk historia av hänsynslös mobbning och vuxnas oförmåga att stoppa den. Läste en annan artikel i DN i förra veckan om en dokumentär som heter Bully som tydligen gick på SVT play till idag. Det behövs många insatser för att stoppa barns grymhet mot varandra och att förebygga all smärta och misär som det leder till. Då tänker jag också på den våg i USA för ett år sedan, av unga HBT-personer som begick eller försökte begå självmord efter att ha utsatts för grov mobbning av jämnåriga.